JohannaDanielsson

jaha. då var man tillbaka i arbetslivet. jobbade idag i Limhamn på ICA Malmborgs och stod och dema bröd från pågen. TRÅKIGT! Så segt att stå där i 8 timmar och fråga folk om de vill provsmaka.
De är så olika på om folk vill el inte.
Vissa stannar och ska snacka och vill veta, och prova alla sorter.
Andra tar en bit i förbifarten och bryr sig inte alls om vad de äter.
Och sen finns det folk som inte svarar en utan bara går förbi.
Och folk som har en massa knasiga anledningar till att inte äta en bit bröd. Den vanligaste är: "jag är mätt" (som om en 1 cm stor brödbit skulle få din mage att sprick).

Det roliga är de som automatiskt svarar nä tack. När de sen går förbi igen så upptäcker de vad jag egentligen bjuder på och då vill de så jätte gärna ha.

 Varför har vi orden "nä tack" så inpräglade i våra hjärnor om någon erbjuder en något (speciellt på stan). Jag vet själv att jag kan va likadan, men egentligen har man ingen aning om vad det handlar om.
Det kan vara något som passar en perfekt. Som om ett telefonföretag står och demar, man har ingen aning om vad. Men man bara springer förbi och säger, nej tack!
Men tänk om det varit perfekt för en, fått en att spara in sjukt mycket på sina räkningar.

ÄT UPP MINA BRÖDBITAR!