JohannaDanielsson

Vet att det ar mycket att lasa. Men jag lovar att du vill veta ALLT!

Sen måndagen förra veckan har jag haft två vänner på besök från Kanada och Kalifornien. Hela veckan har varit helt underbar och de två har stormtrivts här i Sverige. Men sen kom deras sista dag, det var alltså dags att lämna beautiful  Sweden och bege sig vidare .

Tayler är från Edmonton i Kanada och skulle till Hamburg för att ta ett flyg där vidare till London, där hans flyg till Florida väntade innan det var dags att sedan åka hem till Kanada. Båda två har nu varit ute och backpackat i över två år. Nicholas, killen från Kalifornien skulle fortsätta sin resa och åka med Tayler till London, vinka av honom och sedan ta sig vidare i Europa.

Från början hade båda två  planerat att i söndags ta sig in till Köpenhamn och lifta genom Danmark över till Tyskland och sedan vidare till Hamburg för att hinna med sitt flyg. Men efter att de fått bo hos mina föräldrar över helgen kan man inte annat än att falla för deras charm och tycka synd om dem för att de inte har några pengar. Vilket innebar att mina föräldrar erbjöd sig att boka en resa från Köpenhamn till Hamburg för att de skulle slippa att lifta i den här kylan.

Sagt och gjort fixade vi en resa onsdagen den 27 januari. Klockan 11:45 skulle deras tåg avgå från Köpenhamn och 16:16 skulle de vara framme i Hamburg för att hinna med deras flyg som skulle gå klockan 8 på kvällen. Dagarna fram till onsdagen spenderade de hos mig i Önnestad utanför Kristianstad, på min skola där jag går.

Tiden gick alldeles för fort och helt plötsligt var det onsdag morgon. Kl 7 ringde alarmet och vi tre gjorde oss redo för att köra ner till Malmö, anledningen till detta var att Tayler hade glömt en del av sina saker hemma hos mig. Men det skulle även göra allt lättare eftersom tågen över till Köpenhamn går var 20 minut från Malmö.

I bilen på väg till Malmö  börjar dagens helvete lite smått. Tayler kommer på att han har glömts sin Rubiks kub i Önnestad, som han är mycket beroende av. Men eftersom vi redan kommit halvvägs var det inte lönt att vända om. Resan fortsätter hem till mitt hus där vi är framme vid kl 9. Gott om tid för att äta lite frukost för och sedan köra ut till Svågertorp för att ta tåget över till Köpenhamn där. Men när vi hoppat ut ur bilen och står där i snön och ska öppna dörren in till värmen och maten inser jag att husnycklarna inte ligger i väskan. Mina föräldrar var på jobb och min lillebror var säkert i skolan, så jag gör ett försök och går bort till min mormor och morfar för att se om de har någon nyckel. Men efter att ha stått där ett tag och bankat och ringt på dörren insåg jag att de låg tungt och sov.

Fick vandra hem igen till killarna och förklara läget, det var helt enkelt hopplöst att komma in. Till råga på allt blev min mobil sluten i helgen när jag skulle ta med dem ut i Malmö.  Det gjorde att jag inte kunde ringa mina föräldrar eller hem till mormor och morfar eller någon för att se om jag kunde få tag i några nycklar. Inte ens våra inbrottsförsök lyckades.

Vi gav upp och tänkte att vi skulle kunna äta något när vi väntar på tåget. Mot svågertorp begav vi oss, och jag föreslog att vi skulle kunna äta på IKEA. Detta mottogs med glädje eftersom de fortfarande inte hade varit på något svenskt IKEA. Vi hade tänkt ta tåget 10:11 och kvart i 10 kom vi fram till IKEA, där vi inser att de inte öppnar förrän kl 10. Det är bara att vända om och köra till McDonalds borta vid Shell macken så att de får lite mat i magen. För att släppa iväg de två hungriga och utan pengar var inget jag hade planer på. Jag köpte även lite mat inne på 7 eleven som de skulle kunna ta med sig på tåget.

Tillbaka vid svågertorp igen har vi nu 5 minuter kvar innan tåget ska gå. Egentligen är det ingen stress eftersom vi var ute i god tid, missade vi det första skulle vi fortfarande kunna ta 3 andra tåg. Det var planerat sen innan eftersom det skulle komma in en snöstorm över Skåne den dagen.

Nu var det bara att hämta ut biljetterna som vi redan betalat för till Hamburg. Men på svågertorp fungerar inte SJs biljettautomat. De som jobbar med parkeringen vid tågstationen kan endast meddela mig att den inte fungerat på väldigt länge, något som de ringt till SJ om flera gånger. Men hon rekommenderar mig att åka till närmsta ATG ombud för att hämta ut biljetterna. Komiskt nog är det närmsta stället 7 eleven, där vi precis har varit.

Jag lämnar kvar Nicholas och Tayler på stationen för att snabbt åka iväg och hämta ut biljetterna. Väl framme vid 7 eleven får jag det tragiska beskedet att mina biljetter inte går att hämta ut där. Står som ett stort frågetecken och tänker at det här är inte möjligt. Men det är bara att åka tillbaka till svågertorp, förklara hur det nya läget ser ut. Jag tar beslutet att vi måste ta oss in till centralstationen i Malmö och hämta ut biljetterna där. Har vi tur kan vi hinna med öresundståget över till Köpenhamn som går 11.11. Alltså en timme efter det att vi tänkt ta vårt första tåg. 10:48 Kör jag för fulla muggar in mot centrum till centralstationen, på vägen in slår det mig att tågen går såklart tidigare vid centralstationen än vad de gör ute vid svågertorp. Men lite över 11 är vi vid stationen, parkerar vid på och avstigningen som jag vet att jag inte får göra. Men vad gör man i ett sådant läge?

Vi hade bara några minuter på oss för att de skulle hinna med sitt tåg till Köpenhamn för att ta sig till Hamburg i tid och hinna med flyget till London för att kunna åka hem till Kanada. Vi springer i alla fall in med väskorna, bort till en automat och gör ett tredje försök till att få tag på biljetterna. Men varför ska vi helt plötsligt få tur? Självklart så fungerade inte det, men på stationen finns SJ kundcenter så där kunde vi tillslut få ut våra biljetter som skulle ta killarna från Köpenhamn till Hamburg. Med en avgång i Köpenhamn 11:45. Klockan var nu 11:10, tåget hade vi missat och det var även inställt, inte för att det skulle gjort någon större skillnad för oss. Nästa tåg skulle gå 11:22, och som man lätt kan räkna ut skulle det aldrig vara framme i tid vid stationen i Köpenhamn.

Helt förtvivlad har jag helt plötsligt ingen aning om vad vi ska göra. Det finns inte någon jag kan ringa eftersom vi inte har någon telefon. Tankarna som flyger i mitt huvud är att de måste till Hamburg idag. Jag funderar på om det är möjligt att köra över bron och hinna till Köpenhamn i tid. Men när vi stoppat och diskuterat restiden med en Malmöbo inser vi att det är lönlöst.

Nicholas går tillbaka till SJs kundcenter och får där prata med någon som ger oss lite hopp. Hon lyckas hitta andra tågbiljetter som kan ta killarna till flygplatsen i Hamburg så att de har 40 minuter på sig att hinna med flyget till London. Nackdelen med de här biljetterna var att de kostade 1174 kr mer än de förra, eftersom de inte hade några pengar blev det jag som fick dra fram visa kortet. Så våra biljetter till Hamburg gick från 814 kr till 1988 kr för att vi inte fick ut våra biljetter i tid.

Helt slut i hela kroppen går jag och köper biljetter till öresundstågen med mitt jojo-kort och får två stora kramar, innan jag tryggt kan lämna de och bara hoppas på att tåget inte kommer bli försenat på grund av snöovädret. Till Taylers förvåning har jag även med mig en present till killarna som egentligen skulle vara till Nicholas. Men eftersom Tayler glömt sin i Önnestad och det är han som är mest beroende av den var det han som fick Rubiks kub, som jag inhandlat några dagar tidigare.

Tillbaka till bilen beger jag mig och precis som all otur vi haft hela dagen har jag såklart fått parkeringsböter på 700 kr. Jag sätter mig i bilen och kör ut på E22 mot Lund där mamma jobbar. Just nu var det ända jag ville ha en värmande kram av min mamma. Det var som om jag var i något chocktillstånd. Hur är det möjligt att allt detta kan hända på en och samma dag? Och att jag inte har någon mobil så att jag kan få stöd från någon.

I Lunchrummet på mammas jobb hittar jag henne och berättar om vår tragiska dag, hon ger mig lite kaffe och jag sitter där ett tag. Egentligen så skulle jag vara i skolan nu på lektioner, men all min energi var slut så  det minsta jag ville göra var att köra tillbaka till Önnestad och gå i skolan. Bestämde mig därför för att spenderar natten hemma hos mina föräldrar.

Under kvällens gång går jag och funderar över hur det gick för killarna. Jag visste att deras tåg skulle vara framme vid flygplatsen 19:19 och att flyget gick vid 20 tiden. Men de har ingen telefon jag kan kontakta de på, så fick snällt sitta där hemma och hoppas på att de på något sätt skulle kontakta mig på mailen.

Vid halv 9 på kvällen får jag kontakt med de genom ett mail. Där det i stora drag står att SJ har skickat de till fel flygplats, så de missade sitt flyg med Ryanair totalt. Men det positiva var att där skulle avgå ett flyg till Lonon med Easyjet från den flygplatsen de var på nu, om den timme. Fast vad gjorde det om de ändå inte hade några pengar.

Men de lyckas skrapa ihop 5 euro för att köpa lite tid till internet så att de genom skype kunde kontakta Taylers föräldrar i Kanada. De nya flygbiljetterna skulle kosta de sammanlagt 300 euro plus en avgift på 60 euro för att det var akutbiljetter. Den där extra avgiften var de tvungna att betala kontant, så Nicholas skrapar ihop vad han har vilket är 100 österrikiska och 5 pounds, som han genom att kuta till ett växlingskontor kommer tillbaka med 63 euros. Vilket därmed gav de exakt 3 euro kvar att leva på. Men de fick sina biljtter, men självklart var deras nya flyg till London försenat och det är det senaste jag hörde från Nicholas och Tayler.

Nu är det torsdag förmiddag, jag har ingen aning om hur det hela sluta. Jag kan bara hoppas på  att Tayler sitter på sitt flyg till Florida och att Nicholas lyckas ta sig dit han skulle och inte är allt för hungrig.

Vems fel är då detta att vi sammanlagt fick lägga ut nästan 5000 kr igår? Jag ringer i alla fall SJ och förklarar läget utan några förhoppningar som helst. Jag har varit med många gånger med mycket nonchalanta telefonsamtal och utan som helst omtanke på resegaranti. Men mina argument var tydliga. Det var er maskin som inte fungerade, detta gjorde att vi missade tåget, fick köpa nya biljetter. Personalen på SJ beställer biljetter till helt fel flygplats, de frågar inte ens vilken flygplats de ska till.

Mitt samtal med kundtjänst på  SJ vänder mina fördomar totalt. Jag har nog aldrig fått någon så god sympati från ett företag när jag hade förklarat hela min historia för dem. Killen jag pratade med, vilket jag ångrar att jag inte tog namnet på var en ängel. Han gick och pratade med sin handläggare och stod på sig. Han tyckte alltså att vi skulle få tillbaka de 1988 kr vi betalat för våra biljetter till Hamburg. Jag frågade såklart även om de kunde göra något åt de 360 euro killarna var tvungna att betala, för att SJ skickat de till fel flygplats. Men tålmodigt förklarade han från kundtjänst till mig att det inte fanns något han kunde göra åt det, eftersom det är biljetter som inte är köpta genom SJ.

Jag godtog detta svar och tackade stort för allt hjälp. Tänk vad en människa kan göra för att känna sig så mycket bättre. Så vill ge ett stort tack till killen på SJs kundtjänst. Tack för förståelsen.

Nu hoppas jag på att polisen är lika trevliga, för hade nu tänkt åka in och få parkeringsboten avskriven.

Än så länge finns det hopp för medmänskligheten. Och jag är mycket tacksam att vädret inte försatte oss i någon olycka, med tanke på all otur vi hade under dagen skulle det inte förvåna mig.

Det här  mailet fick jag av Nicholas igår kväll:

Med tankte på att han har varit ute och rest i över 2 år och kallar det här för hans värsta dag beskriver ganska tydligt vilket helvete vi har haft.